Jag förstår fortfarande inte att du är borta. Jag får inte ihop bitarna. Att du aldrig kommer tillbaka. Du är så saknad här Marcus. Men jag vet att du är med, jag vet det. Även fast vi känner att det är dags nu Marcus, det är dags att komma hem. Två månader på söndag och allt har gått så fort. Vila i största frid nu min vän, och jag hoppas att du har det underbart med din mamma♥