Sitter här hemma och har precis fixat till naglarna lite, ska snart röra mig mot stan och möta upp Emma.

Idag är det dags att säga farväl till Jonathan. Kan inte förstå att det är sant, att vi ha levt med den här sorgen och saknaden i snart en månad, det är helt sinnes sjukt och jag förstår fortfarande inte att du är borta.